Finns det fler som följer en eller ett flertal serier? Motivera varför du kollar på serien.
Jag kan ju motivera min serie jag kollar på, det är såklart Andra Avenyn. Det är så verkligt, man får se andra familjer med ett helt annat perspektiv. Jag har alltså sett från första avsnittet på första säsongen just nu är dom inne på andra säsongen. Jag är inte direkt någon speciell fan av att kolla på tv. Men jag blev helt fast i Andra Avenyn, det handlar om olika problem i vardagen hos olika familjer.

Roland och Lotta har skilds sig och Lotta ligger med Prästen i området. Kitty har fått reda på att hon har HIV. Kim och Tony kämpar med att leva ett liv som ungkarlar Kim är Tonys son och är Bisexuell. Greger försöker göra allt för att bli rektor på skolan han jobbar på, medans hans äktenskap håller på att rasa. Han ljuger om att han blev sexuellt utnyttjad när han var liten, och det gjorde att han helt plötsligt hade blivit homosexuell. Osv.

Jag bara älskar den här serien. Somsagt finns det någon serie du följer? Dela gärna med dig i kommentera och få din åsikt. Jag har ju tänkt mycket på att bloggen är för er, så då kan man ju dela med sig om olika saker. Har ni något ämne ni vill att jag ska skriva om kan ni också bara säga till ;D

Kram "A"

Att leva som tonåring i dagens samhälle är svårt, droger ligger runt varenda gatuhörn. Man behöver bara knäppa med fingrarna så kommer alkoholen i händerna på en. Att leva som jag gjorde under hela mitt tonårsliv är så lätt att hamna i i dagens samhälle. I samhället som min mamma bor i händer ingenting alls, poliserna jagar trimmade mopeder medans ungdomarna är nere på centrum och fixar droger eller alkohol. Varför händer det ingenting för, på helgerna är det tonåringarna som tar över samhället. Dricker, knarkar och slåss. Jag slår vad om att det är samma sak i dom flesta småorterna.

Jag har varit den som har legat hemma struntat i skolan för att jag har varit så sjukt bakfull, eller så har jag gått till skolan fortsatt berusad av gårdagens partay med dom äldre kompisarna. Men det har förändras nu efter att jag har kommit hem från behandlingshemmet. Men nu ser jag livet som en utmaning, jag har hundra val att välja mellan. Skola, arbete, umgänge, fritidsaktiviteter och så vidare. Jag är en sån här människa som skiter hur det går för mig bara det går bra för mina vänner.

Man får helt enkelt leva med hinder i sin vardag absolut när det gäller tonåringar, det kanske är super coolt att dricka med polarens bror. Men sen när man har gjort bort sig och inte vet vad man gör, vaknar dan efter med en helt främmande människa brevid sig. Då är det inte roligt längre, rykterna går och polarna apgarvar bakom ryggen på en. Ni tonåringar måste verkligen tänka efter om det är värt allt skit man får efter alldeles för många fyllor.

Jag tog en fika med min kusin häromdagen, jag skällde på henne för att hon har börjat rökt ciggaretter och druckit alkohol och rökt hasch på några fester. Hon är 13 år, och jag såg mig själv i min kusin. Jag var så besviken att jag inte har hört av mig till henne när hon började bli tonåring, jag bor inte där hon bor men jag kunde ha åkt och hälsat på tagit en fika vad som helst. Så skulle det inte bli så, men hon föll i grupptrycket som finns i varenda skola i Sverige. Jag har börjat predika som fan när mina polare säger att dom ska festa eller ut och röja. Jag känner mig som en tjatkärring, som bara gnäller. För jag vill verkligen inte falla dit igen. Festandet var min fritidsaktivitet förut, jag är tvungen att lämna det och hitta något annat göra.

Jag ska bli behandlings assistent och jobba med ungdomar som har det svårt i livet. Jag har en jävla erfarenhet eftersom jag själv har varit en strulmaja. Om jag lär mig att skälla på rätt sätt så skulle det inte vara några problem att ta hand om er allihopa. Jag har träffat många människor med olika bakgrunder som har hamnat snett i livets gång. Dom flesta kom till mig och grät på behandlingen för att dom hade sån ångest över vad dom hade gjort. "En tjej som hade världens bästa familj, hon hade det så bra. Familjen var perfekt, skolan fungerade utmärkt det enda felet var att hon föll i grupptryck och började droga. Ingen misstänkte något eftersom allt gick bra hemma och i skolan. Hon gråter sig till sömns för att hon lät det gå för långt."

Jag ber om ursäkt med fördröjningen av bloggandet men jag har varit väldigt upptagen. Är nämnligen på en liten semester på 2 veckor och har inte haft lugn att skriva någonting.

Allt fler tonåringar runt om i Sverige hamnar på behandlingshem, jag var en utav dom. Hela mitt liv kraschade när jag hamnade på Maria Ungdom allt fler- och allt oftare gånger under ett halvårs tid. Fram och tillbaka ur olika jourhemsplaceringar runt om i hela Stockholm. Till slut ledsnade min socialsekreterare och skickade mig till ett behandlingshem på Gotland. Dom hade tänkt på det länge men jag och min mamma sa nej till det för att vi inte ansåg att jag hade ett problem. 

Väl på HasselaGotland, så ville jag verkligen inte vara där. Jag ville hem till min mamma och vara hemma istället. Dricka och droga var min grej hemma i verkligheten. Jag började trivas efter tre månader och började öppna mig allt mer. Började inse att jag hade problem med mina behov av alkohol och droger. Jag träffade mycket härliga folk med ungefär samma problem. Vi hade jätte trevligt tillsammans, vi skrattade och snackade med varandra. Efter sex månader på HasselaGotland fick jag reda på att jag skulle flytta hem. Ville verkligen inte överhuvudtaget, jag hade hittat en trygghet på Gotland som jag inte ville lämna.

Väl där hemma i "verkligheten" kom jag på hur mycket Gotland betyder för mig och hur mycket hjälp jag har fått utav dom som arbetade. Jag har fått höra så mycket skit om behandlingshem och hur det var att leva på ett behandlingshem men jag tycker inte att det var så dåligt som alla påstod. Jag mådde bättre och fick motivation till att sluta med missbruket. Jag hade folk runt omkring mig som hjälpte mig att hålla kvar motivationen. Vilket var ett väldigt stort stöd för mig, jag kunde fokusera på saker jag aldrig har fokuserat på förut. Min svaghet var mina medmänniskor jag ville inte att dom skulle må dåligt och göra dumma saker.

Även om man bor på behandlingshem så fanns det mycket problem som man var tvungen att ta itu med. Som en grej jag åkte hem på en permiss och opererade knät. Jag fick morfin utskrivet och många ungdomar tyckte att mitt morfin var intressant så dom snodde mitt morfin från medicinskåpet som bara dom vuxna hade tillgång till. Jag fick reda på vem och vilka det var och berättade hur besviken jag var på dom. Killarna smugglade in anabola och var sten höga på det och tjejerna snodde mitt morfin, mitt tharalen plus att dom smugglade in LSD. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle vara och vad jag skulle göra om jag skulle vara arg, ledsen, besviken eller glad på- / för deras skull. Jag berättade för dom vuxna att det fanns droger på gården och fick åka på timeout i skåne med en vuxen.

Jag kan berättade en helt vanlig dag på Hassela, som ansvarig ungdom och en ungdom som jobbar på gården.
Man går upp klockan 06.30 och gör i ordning frukost till alla på gården.
Är man inne mellan 07.00 - 07.15 så får man äta frukost, kommer man senare får man ingen frukost.
Sen är det rast till 08.30 då man börjar arbeta i olika arbetslag. (Städ, kök och ute i utelaget)
Man arbetar mellan 08.30 - 16.00 Då har man 10.00 - Fika och Lunch.
Sen äter man middag 17.00 som ansvarig ungdom får man räkna med att man är tvungen att plocka bort middagen det är disken, torka borden, fixa skålar till resterna och se till att det ser bra ut i köket.
Sen är man ganska ledig på kvällarna man är tvungen att göra två fysiska aktiviteter i veckan. Brukar oftast Tisdagar och Torsdagar.

Självklart vill jag inte att ni hamnar så fel som jag gjorde, eftersom man kan om man bara vill fixa upp sitt liv och få mycket utav det. Jag ångrar grovt att jag sabbade mitt liv, och hamnade på behandlingshem alla människor har fördomar om oss och det är inte roligt. Hassela är så bra för man behöver inte bara ha problem med droger och alkohol för att bli inskriven på Hassela man kan ha svårigheter i skolan, jobbigt hemma eller kanske kriminalitet. Har ni frågor så är det bara att fråga på [email protected]

Ja, det här med alkohol är en väldigt allvarlig grej. Sprit är livsfarligt om man inte dricker det med måtta. Att köra dessa ölspel och liknande spel som går ut på att man ska dricka vissa klunkar per gång, spårar oftast ut tillslut, åtminstonde för en eller två personer. Jag var en utav personerna som alltid spårade ur efter dessa spel, som vart en självklarhet att köra varje fest, att inte ställa upp i spelet var samma sak som om man var en "torris" och inte hade något där att göra. Alla som var på festen, skulle självklart vara med! När man försökte köra med grejen att man alltid spårade ur, tyckte dom bara att det var roligare på något sätt och hade inget emot att jag skulle bli som jag oftast blev. Trots att dom visste hur det oftast slutade.. Men gång på gång föll jag för grupptrycket.

När man får i sig för mycket alkohol, kommer en annan sida fram utav personen du egentligen är. Jag vart väldigt agressiv när jag hade fått i mig för mycket utav det goda. VIlket slutade i att jag hamnade i slagsmål med både vänner, obekanta och poliserna. Alla som kom i min väg helt enkelt. Det kvittade om personen i fråga hade gjort något överhuvudtaget eller inte. Men att jag inte mådde bra psykiskt var ett stort tecken på det hela. Om man inte mår bra psykiskt och tar till med alkoholen för att få "glömma allt det jobbiga" för en stund. (...Som man så fint kan kalla det) Saken är bara den att man inte glömmer något, utan att känslorna blir starkare när man är onykter. Man reagerar på ett helt annat sätt, jämfört med när man är nykter.

Jag var ofta i slagsmål, där jag gick på både bekanta och obekanta. Man kunde vakna dagen efter med en fläskläpp eller få höra att man slagit sönder en utav sina egna kompisar, pga alkoholen. Det var hemskt. Ångesten man känner dagen efter, när man får höra vad som hänt och inser vad man ställt till med. Ja, det är obeskrivigt. Man vill bara försvinna från allt, men istället försöker man fortsätta spela den där starka människan som inte bryr sig ett skit, trots att varje människa såklart bryr sig - innerst inne. Denna ångest och alla andra problem man har i tonåren som kan vara allt mellan himmel och jord. Dessa bekymmer man går och bär på - kommer ut när man är onykter.

Spriten får en att handla på helt andra sätt än vid nyktert tillstånd. Du blir både modigare (..vilket kan sluta med katastrof.) och du blir även känsligare. Saker du kanske inte trodde du skulle kunna berätta, sitter du helt plötsligt och berättar inför alla. Ett stort tecken på att människan faktiskt inte mår bra och behöver hjälp. Vilket kan vara allt från att bara skriva av sig, prata med någon eller så går det så långt som till proffisionell hjälp, för att ta sig ur det hela.

Det finns så mycket nackdelar med att bli för onykter, inte nog med att du kan göra bort dig och få ångest dagen efter så finns det även många psykfall i våra samhällen, som kan utsatta dig för fara när du inte ens är medveten om det. Händelser som alltid kommer vara som ett stort ärr i din själ, resten av ditt liv. Det är ingen människa som är värd att leva med en sådan händelse.

Man ska vara rädd om sig och ta det lugnt när man dricker. Köra varannan vatten, även hur "töntigt" det än låter så visar det bara att du är mogen för din ålder. Att du klarar av att gå ut och dricka några öl, att du själv vet när det är nog med drickandet men att du ändå kan fortsätta ha en rolig kväll tillsammans med dom du är ute med. Du måste lära känna dig själv och din kropp - hur den reagerar på alkohol och framför allt att inte falla för grupptrycket!

För visst är det roligare att gå ut och dansa loss, komma ihåg allt dagen efter och dessutom inte ligga bakfull en hel dag? Jag tror dom flesta föredrar det än att vakna upp dagen efter, må skit och inte har en aning om hur dom ens kom hem till sin egna säng - om dom nu hade turen att komma hem till sitt egna boende.

Kom ihåg att vara rädda om er! Stå på er!

Har du problem med alkoholen? Känner du att du inte kan säga ifrån till dina polare, trots att du själv vet att det är nog med drickandet? Har du gjort bort dig riktigt ordentligt någon gång? Har du haft minnesluckor?

Vill du ha någon att prata om med detta?

Då finns vi här för att stötta dig och kom ihåg, här är DU alltid ANONYM!
Teenagebrains.blogg.se

/"E"

Hej! Här är jag, den andra tjejen som är med och driver denna blogg och jag kallar mig för "E", för att på så sätt kunna vara så anonym som möjligt - precis utav samma anledning som vi tror att dom flesta utav våra läsare vill vara anonyma - det är helt okej! Men här under kommer iallafall mitt första inlägg här på bloggen - men såklart inte det sista!

Jag har haft mina jobbiga perioder här i livet - där alkohol och andra droger har fått mig att tillbringa större delar av mitt liv på sjukhus, rättegångar och fyllecellar. Delar av ens liv som man nu idag önskar aldrig skulle ha hänt. Men som hände och som idag man inte kan göra något åt. Skulle man kunna spola tillbaka tiden, skulle jag självklart ha gjort det för länge sen. Men som ni själva förstår, så går inte det. Det går inte att spola tillbaka tiden och ändra på allt skit man gjorde som yngre.

Just därför vill vi med denna blogg försöka hjälpa och stötta er ungdomar till att inte låta det gå lika långt som vi lät det göra.. Att istället faktiskt våga inse att man inte mår bra och att man behöver hjälp utav en vuxen, för att klara sig ur sina problem, innan det går alldeles för långt. Det är inget fel med att söka hjälp, utan det är bara ett tecken på att man faktiskt är himla mogen och framför allt modig som person som vågar ta det steget.

Men jag vet såklart med egna erfarenheter att det inte är det lättaste. Att ta det där steget till att få hjälp, är nog bland det jobbigaste till en början, men en stor lättnad efteråt!

För mig började allt när jag var femton år. Jag och mina kompisar skulle ha fest och vi fick inte tag på något alkohol från bolaget, men vart tipsade om en äldre kille som sålde hembränt. Vi kontaktade honom och hade våran sprit i handen bara några minuter efter samtalet. Jag minns att det sket ihop sig med vart vi skulle spendera kvällen och satt nere på bussterminalen i vårat samhälle. Besviken som jag vart, började jag istället pimlpa i mig min sprit som om det skulle varit vatten..

Bara en halvtimme efter var jag väck. Där låg jag och kräkdes över hela mig själv, innne på bussterminalen och mina kompisar försökte slå liv i mig - panikslagna som dom var. Det visade sig att jag var spritförgiftad - medvetslös. Den gången var det bara rena turen att jag hade mina underbara vänner med mig, som tog hand om mig och såg även till att en ambulans kom, när dom insåg att jag hade blivit spritförgiftad. Jag vart magpumpad och inkörd till sjukhuset (detta har jag såklart inget minne av själv...) och vaknade sen upp tidigt på morgonen dagen efter..

Läkarna på sjukhuset försökte tuta i mina föräldrar om att det var ett självmordsförsök. Bara två veckor innan denna sprit-händelse hade jag bråkat med en vän och dåvarande pojkvän - även denna gång onyktert. Jag hade då slagit sönder en ölflaska och skurit mig själv i ena handleden. Där låg jag på sjukhuset med skärsår i handlen och blivit inkörd pga spritförgiftning. Ja, enligt dom hade jag alltså försökt tagit mitt liv. Dom påstod att dom kunde se att mina ärr på armarna var från samma kväll som jag hade blivit spritförgiftad.

Efter denna händelse började livet då min mamma ständigt var misstänksam och orolig (vilket jag förstår, med tanke på vad läkarna hade tutat i henne..) Soc vart såklart också inkopplade, där jag fick springa på möten stup i kvarten. Dom vart alltså även en stor del av mitt liv efter denna händelse. Alla vägrade tro mig. Det kändes som om ingen lyssnade. Ingen trodde mig när jag försökte förklara att allt jag egentligen ville den där kvällen var att ha kul tillsammans med mina vänner.. Ingen förstod!

Det var så mitt "helvete" började och mer än såhär hinner jag inte med att skriva nu ikväll.. Men nu har ni min första del på hur och vart allting började någonstans. Jag fick stämpeln som tjejen som var kapabel till att göra vad som helst för att lyckas ta sitt egna liv. Detta var en utav dom jobbigaste perioderna i mitt liv.

Vad jag först och främst vill få ut med detta inlägg är att ALKOHOL är allvarligare och så pass mycket farligare man kan tro att det är. Alkohol KAN döda. Ska ni dricka alkohol så drick för tusan aldrig hembränt! Och oavsett vad du dricker - dricker du med måtta!!

Har du råkat ut för någon liknande situation? Vill du mejla/prata om hur du mår och känner? Vill du kunna prata om dina problem - som anonym? Isåfall finns både jag, "E" och "A" att nås på våran mejl. Vi svarar alltid inom 24 timmar, allt för att kunna vara ett stöd för er som har hamnat i knepiga situationer. Vi vill få alla att förstå att det är viktigt att prata om sina problem - inget blir bättre av att man håller det inom sig själv eller att man tror att alkoholen är en bra lösning..

[email protected]

/"E"