Serier?
Finns det fler som följer en eller ett flertal serier? Motivera varför du kollar på serien.
Jag kan ju motivera min serie jag kollar på, det är såklart Andra Avenyn. Det är så verkligt, man får se andra familjer med ett helt annat perspektiv. Jag har alltså sett från första avsnittet på första säsongen just nu är dom inne på andra säsongen. Jag är inte direkt någon speciell fan av att kolla på tv. Men jag blev helt fast i Andra Avenyn, det handlar om olika problem i vardagen hos olika familjer.
Roland och Lotta har skilds sig och Lotta ligger med Prästen i området. Kitty har fått reda på att hon har HIV. Kim och Tony kämpar med att leva ett liv som ungkarlar Kim är Tonys son och är Bisexuell. Greger försöker göra allt för att bli rektor på skolan han jobbar på, medans hans äktenskap håller på att rasa. Han ljuger om att han blev sexuellt utnyttjad när han var liten, och det gjorde att han helt plötsligt hade blivit homosexuell. Osv.
Jag bara älskar den här serien. Somsagt finns det någon serie du följer? Dela gärna med dig i kommentera och få din åsikt. Jag har ju tänkt mycket på att bloggen är för er, så då kan man ju dela med sig om olika saker. Har ni något ämne ni vill att jag ska skriva om kan ni också bara säga till ;D
Kram "A"
Det är fan inte enkelt
Jag hatar finnar så är det, antingen kan dom bara dyka upp när man ska ut någonstans på en fest. Sitter aldrig fel att man får sveriges största finne i pannan när man ska ut på daté eller någonting annat. Jag är så fruktansvärt less på att dom bara ska dyka upp. Den finnen jag har fått över natten skulle jag kunna göra vad som helst för att bli av med. Den är stort som ett hus, rör man på den så gör det så sjukt ont så att man inte vet vad man heter. Och pillar man på den känns den som den växer.
Jag har inte visat mig ute på hela dagen, förutom när jag åkte till kyrkogården idag med min familj och tände två ljus för mina bekanta. Jag tycker det sorgligt, rent ut sagt. Jag får en sådan sorg i hela mig när jag tänker på dom två, jag kände för ett halv år sedan att det kunde ha varit jag istället för henne. Jag tycker det är så jävla sjukt, den sista som dog i min bekantskap var en 20 årig tjej som dog i en trafik olycka. Oktober -08, jag bodde på behandling och ville verkligen bara sjunka djupt och dö istället för henne.
Jag har försökt ett par gånger att ta mitt liv, jag kände att livet var ganska meningslöst och ville verkligen inte finnas kvar. Jag var tvungen att tänka på mina nära och kära efter mina försök. Och fick ångest över att jag vill dö och då knaprade jag en massa piller och drack som bara den.
Jag måste be så mycket om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera men jag tänker dagligen på det men får oftast ett hinder som gör att jag inte kan skriva. Min kära vän, som är ännu dåligare på att uppdatera den här bloggen. Är utomlands och reser med din familj. Ni får nöja er med mig, har ni några frågor så är det bara skriva på våran mejl : [email protected].
Kram så länge.
"A"
Våld i hemmet
Jag vill älska min pappa men jag har jätte svårt för det, när han sa att han aldrig har älskat mig kände jag vrede emot min pappa. Jag klarar mig egentligen bättre utan honom men jag är fortfarande beroende av båda mina föräldrar. Vi har haft mycket tjafs nu dom senast åren och det har handlat mycket om att han inte vill att jag ska träffa mina släktingar på hans sida. För vill jag inte ha kontakt med honom ska jag inte ha kontakt med dom.
Det är så mycke människor av Sverigesbefolkning som har blivit och kanske fortfarande blir misshandlade i hemmet. Jag lider med folk, som får leva med det. Lika som jag lider utav att ha bilder på nätterna när jag hör min mamma skrika för att min pappa misshandlade henne. Jag har sådana bilder i huvudet som är jätte hemska. Jag får mycket snetänningar när jag dricker för att jag tänker på min pappa oftast på fyllan jag tar ut all ilska på oskyldiga människor. Jag ångrar det så grovt så jag vet inte vad jag heter.
Har kanske just du blivit misshandlad och kanske inte vet vad du ska göra. Kan du helt anonymt prata med BRIS (Barnens rätt i samhället) eller om du vill kan du prata och fråga någon av oss. Bara skriva av dig lite, till en helt främmande erfarenheten ungdom. Så finns alltid vi på [email protected] och är ett stöd.
Livet är fan inte enkelt
Att leva som tonåring i dagens samhälle är svårt, droger ligger runt varenda gatuhörn. Man behöver bara knäppa med fingrarna så kommer alkoholen i händerna på en. Att leva som jag gjorde under hela mitt tonårsliv är så lätt att hamna i i dagens samhälle. I samhället som min mamma bor i händer ingenting alls, poliserna jagar trimmade mopeder medans ungdomarna är nere på centrum och fixar droger eller alkohol. Varför händer det ingenting för, på helgerna är det tonåringarna som tar över samhället. Dricker, knarkar och slåss. Jag slår vad om att det är samma sak i dom flesta småorterna.
Jag har varit den som har legat hemma struntat i skolan för att jag har varit så sjukt bakfull, eller så har jag gått till skolan fortsatt berusad av gårdagens partay med dom äldre kompisarna. Men det har förändras nu efter att jag har kommit hem från behandlingshemmet. Men nu ser jag livet som en utmaning, jag har hundra val att välja mellan. Skola, arbete, umgänge, fritidsaktiviteter och så vidare. Jag är en sån här människa som skiter hur det går för mig bara det går bra för mina vänner.
Man får helt enkelt leva med hinder i sin vardag absolut när det gäller tonåringar, det kanske är super coolt att dricka med polarens bror. Men sen när man har gjort bort sig och inte vet vad man gör, vaknar dan efter med en helt främmande människa brevid sig. Då är det inte roligt längre, rykterna går och polarna apgarvar bakom ryggen på en. Ni tonåringar måste verkligen tänka efter om det är värt allt skit man får efter alldeles för många fyllor.
Jag tog en fika med min kusin häromdagen, jag skällde på henne för att hon har börjat rökt ciggaretter och druckit alkohol och rökt hasch på några fester. Hon är 13 år, och jag såg mig själv i min kusin. Jag var så besviken att jag inte har hört av mig till henne när hon började bli tonåring, jag bor inte där hon bor men jag kunde ha åkt och hälsat på tagit en fika vad som helst. Så skulle det inte bli så, men hon föll i grupptrycket som finns i varenda skola i Sverige. Jag har börjat predika som fan när mina polare säger att dom ska festa eller ut och röja. Jag känner mig som en tjatkärring, som bara gnäller. För jag vill verkligen inte falla dit igen. Festandet var min fritidsaktivitet förut, jag är tvungen att lämna det och hitta något annat göra.
Jag ska bli behandlings assistent och jobba med ungdomar som har det svårt i livet. Jag har en jävla erfarenhet eftersom jag själv har varit en strulmaja. Om jag lär mig att skälla på rätt sätt så skulle det inte vara några problem att ta hand om er allihopa. Jag har träffat många människor med olika bakgrunder som har hamnat snett i livets gång. Dom flesta kom till mig och grät på behandlingen för att dom hade sån ångest över vad dom hade gjort. "En tjej som hade världens bästa familj, hon hade det så bra. Familjen var perfekt, skolan fungerade utmärkt det enda felet var att hon föll i grupptryck och började droga. Ingen misstänkte något eftersom allt gick bra hemma och i skolan. Hon gråter sig till sömns för att hon lät det gå för långt."
Jag ber om ursäkt med fördröjningen av bloggandet men jag har varit väldigt upptagen. Är nämnligen på en liten semester på 2 veckor och har inte haft lugn att skriva någonting.
Livet är fan inte enkelt. / "A"
