Tonårstankar

Hej! Här är jag, den andra tjejen som är med och driver denna blogg och jag kallar mig för "E", för att på så sätt kunna vara så anonym som möjligt - precis utav samma anledning som vi tror att dom flesta utav våra läsare vill vara anonyma - det är helt okej! Men här under kommer iallafall mitt första inlägg här på bloggen - men såklart inte det sista!

Jag har haft mina jobbiga perioder här i livet - där alkohol och andra droger har fått mig att tillbringa större delar av mitt liv på sjukhus, rättegångar och fyllecellar. Delar av ens liv som man nu idag önskar aldrig skulle ha hänt. Men som hände och som idag man inte kan göra något åt. Skulle man kunna spola tillbaka tiden, skulle jag självklart ha gjort det för länge sen. Men som ni själva förstår, så går inte det. Det går inte att spola tillbaka tiden och ändra på allt skit man gjorde som yngre.

Just därför vill vi med denna blogg försöka hjälpa och stötta er ungdomar till att inte låta det gå lika långt som vi lät det göra.. Att istället faktiskt våga inse att man inte mår bra och att man behöver hjälp utav en vuxen, för att klara sig ur sina problem, innan det går alldeles för långt. Det är inget fel med att söka hjälp, utan det är bara ett tecken på att man faktiskt är himla mogen och framför allt modig som person som vågar ta det steget.

Men jag vet såklart med egna erfarenheter att det inte är det lättaste. Att ta det där steget till att få hjälp, är nog bland det jobbigaste till en början, men en stor lättnad efteråt!

För mig började allt när jag var femton år. Jag och mina kompisar skulle ha fest och vi fick inte tag på något alkohol från bolaget, men vart tipsade om en äldre kille som sålde hembränt. Vi kontaktade honom och hade våran sprit i handen bara några minuter efter samtalet. Jag minns att det sket ihop sig med vart vi skulle spendera kvällen och satt nere på bussterminalen i vårat samhälle. Besviken som jag vart, började jag istället pimlpa i mig min sprit som om det skulle varit vatten..

Bara en halvtimme efter var jag väck. Där låg jag och kräkdes över hela mig själv, innne på bussterminalen och mina kompisar försökte slå liv i mig - panikslagna som dom var. Det visade sig att jag var spritförgiftad - medvetslös. Den gången var det bara rena turen att jag hade mina underbara vänner med mig, som tog hand om mig och såg även till att en ambulans kom, när dom insåg att jag hade blivit spritförgiftad. Jag vart magpumpad och inkörd till sjukhuset (detta har jag såklart inget minne av själv...) och vaknade sen upp tidigt på morgonen dagen efter..

Läkarna på sjukhuset försökte tuta i mina föräldrar om att det var ett självmordsförsök. Bara två veckor innan denna sprit-händelse hade jag bråkat med en vän och dåvarande pojkvän - även denna gång onyktert. Jag hade då slagit sönder en ölflaska och skurit mig själv i ena handleden. Där låg jag på sjukhuset med skärsår i handlen och blivit inkörd pga spritförgiftning. Ja, enligt dom hade jag alltså försökt tagit mitt liv. Dom påstod att dom kunde se att mina ärr på armarna var från samma kväll som jag hade blivit spritförgiftad.

Efter denna händelse började livet då min mamma ständigt var misstänksam och orolig (vilket jag förstår, med tanke på vad läkarna hade tutat i henne..) Soc vart såklart också inkopplade, där jag fick springa på möten stup i kvarten. Dom vart alltså även en stor del av mitt liv efter denna händelse. Alla vägrade tro mig. Det kändes som om ingen lyssnade. Ingen trodde mig när jag försökte förklara att allt jag egentligen ville den där kvällen var att ha kul tillsammans med mina vänner.. Ingen förstod!

Det var så mitt "helvete" började och mer än såhär hinner jag inte med att skriva nu ikväll.. Men nu har ni min första del på hur och vart allting började någonstans. Jag fick stämpeln som tjejen som var kapabel till att göra vad som helst för att lyckas ta sitt egna liv. Detta var en utav dom jobbigaste perioderna i mitt liv.

Vad jag först och främst vill få ut med detta inlägg är att ALKOHOL är allvarligare och så pass mycket farligare man kan tro att det är. Alkohol KAN döda. Ska ni dricka alkohol så drick för tusan aldrig hembränt! Och oavsett vad du dricker - dricker du med måtta!!

Har du råkat ut för någon liknande situation? Vill du mejla/prata om hur du mår och känner? Vill du kunna prata om dina problem - som anonym? Isåfall finns både jag, "E" och "A" att nås på våran mejl. Vi svarar alltid inom 24 timmar, allt för att kunna vara ett stöd för er som har hamnat i knepiga situationer. Vi vill få alla att förstå att det är viktigt att prata om sina problem - inget blir bättre av att man håller det inom sig själv eller att man tror att alkoholen är en bra lösning..

[email protected]

/"E"